Norge vann ett väntat och rätt överlägset guld, Sverige tog ett glädjande och lika väntat silver, Finland vann en överraskande stark bronsmedalj. Så kan dagens stafett sammanfattas men jag tänker uppehålla mig vid rubrikens fråga. Var tappade Sverige guldet?
Sveriges televisions experter är tämligen eniga om att det var Maria Rydqvists fall på tredje sträckan som avgjorde. Så ser jag inte på saken men det beror inte på att jag sedan ett par år varit en stor supporter av Maria Rydqvist, utan för att fakta visar något annat.
Det bästa är att börja bakifrån:
På fjärde sträckan åkte Stina Nilsson mycket bra. Hon hängde utan svårighet med Krista Pärmäkoski och det är omöjligt att veta huruvida hon hade haft chans att följa Marit Bjørgens tempo om hon fått gå ut samtidigt som henne.
På tredje sträckan åkte Maria Rydqvist nästan lika fort som Astrid Uhrenholdt Jacobsen. Hon hade ett fall som kostade kanske 8-9 sekunder och efter detta tappade hon inte mycket mer än så. Hon hade sannolikt kunnat följa i rygg på norskan om hon hade gått ut samtidigt. Det gjorde hon emellertid inte utan det fanns en störande lucka på halvannan sekund som Jacobsen kunde förvalta. Den lilla luckan behölls nämligen och utan den, hade fallet sannolikt inte inträffat och Rydqvist hade lika sannolikt följt med Jacobsen in i mål.
På andra sträckan åkte Charlotte Kalla snabbare än Therese Johaug. Hon gick ut 12 sekunder efter och tog in allt utom en och en halv. Båda imponerade storligen och det är svårt att säga huruvida Johaug hade kunnat hålla Kallas tempo om de hade startat samtidigt. Men det gjorde de inte.
På första sträckan åkte Sofia Bleckur starkt och säkert. I uppförsbackarna höll hon Heidi Wengs fart, så gott som utan svårighet. Problemet var att hon under slutet av första varvet släppte en liten lucka till täten. Den luckan växte alltså inte uppför, men blev ännu lite större i andra varvets nedförsbackar. Bleckur är inte känd för att vara någon direkt svag utförsåkare men i dag var hon den som mest påfallande åkte svagt utför. Den enda förklaringen, som också stöds av tv-bilderna, är att hennes skidor hade dåligt glid.
Den läsare som nu promenerar uppåt i detta inlägg kommer att se den röda tråden. I och med att Bleckurs skidor av någon anledning var aningen sämre än konkurrenternas fick inte Kalla det ultimata utgångsläget, tvingades Rydqvist stressa fram till första backen, fick Nilsson ett hopplöst utgångsläge gentemot Norge. Detta kan alltså inte skyllas någon av åkarna, ty de gjorde precis vad som kunde förväntas av dem, kanske till och med mer än så. Ska någon syndabock nödvändigt utses är det alltså vallateamet.
Men det är helt onödigt, för jag tror liksom säkert de flesta andra att Marit Bjørgen skulle ha avgjort en slutsträcka, alldeles oavsett hur bra Stina Nilsson eller någon annan skulle ha åkt. Därför är det lika bra att gratulera de rättvisa vinnarna av såväl guld- som silvermedaljer och strunta i att leta syndabockar.
Kommentera