När Sverige och skidvärlden talar om Charlotte Kallas utklassningsseger, talar jag om Maria Rydqvist. Hennes fjärdeplats i en VM-tävling där hon är 1,7 sekunder från medalj är en av de mest välförtjänta topplaceringar jag någonsin sett.

Maria Rydqvist har i flera år befunnit sig något steg nedanför den absoluta eliten, oftast väl i klass med etablerade storstjärnor som Anna Haag och på senare år Emma Wikén. Uppför Alpe Cermis har hon varit en av de allra bästa och i allehanda fristilslopp har hon i världscupen hamnat kring 10:e plats – men när det blivit dags för mästerskap har hon inte blivit uttagen.

Jag vet inte om hon har några dåliga sidor som inte syns utåt och det vet nog inte någon som inte befinner sig i den innersta kretsen, men jag vet att hon har goda sidor som gör henne unik i den svenska skideliten.

Jag vill verkligen inte tro att Maria Rydqvists ställts åt sidan för att hon inte är docksöt som Stina Nilsson och inte har det där tv-mässiga leendet som Charlotte Kalla. Inte heller borde det spela någon roll att hon inte är slagfärdig som Anna Haag eller svenskt butter som Ida Ingemarsdotter. Maria Rydqvist är till sin personlighet som folk är mest och det appellerar sannolikt inte till journalister som söker klatschiga vinklar. Men det fascinerar mig som gläds åt varje hennes framgång.

Dessutom är hon den som vågar diskutera frågor som handlar om skidåkningens organisation, om hur samhällets problem syns också i tävlingsidrotten. Hon uttalar sig om det faktum att det på hög nivå inte finns en enda kvinnlig tränare i den svenska längdskidsporten. Hon funderar över det faktum att damerna åker så mycket kortare distanser än herrarna. När norska journalister frågar skiddamerna vilka underkläder de har, är det hon som på sin facebooksida uppmärksammar det häpnadsväckande i detta.

Detta gör Maria Rydqvist till en förebild som är långt viktigare än Ida Ingemarsdotters mästerskapsresultat eller Charlotte Kallas formtopp – även om det skulle göra henne obekväm för ett skidlandslag som alltmer förefaller vara mest för den ytliga uppmärksamheten.

Alpe Cermis, Falun 2015, Maria Rydqvist, VM, genusfrågor,